Dear hagga

Såg nyss mig själv i spegeln och blev uppriktigt RÄDD för min egen reflektion. Magsjuka will do that to you tröstar kanske du, vilket i så fall innebär att magsjuka är lika grymt som en 200-kilos wife beater på amfetamin! Allså inte ens min högerhand vill knulla mig nu.

För övrigt är det nu så mycket snö i stan att jag precis såg en tant åka längdskidor på valhallavägen! Hoppas på pingviner innan helgen men av bitter erfarenhet så vet jag ju att östermalms "wild life" inskränker sig till chihuahuor i rosa kroppsstrumpa och fjortisar i fjällräven-täck-tält.

Och när det gäller mustascher: jag gilla´t. Jag menar lets face it - jag har alltid varit för svag för att stå emot en trend, så länge denna inte innefattar axelvaddar.

Hur man förstör en helg:

1. Bli magsjuk
2. Smitta pojkvännen med magsjuka
3. Ligg bredvid varandra, sjuka, och bråka om vem som förstört helgen mest (tro mig det finns inga vinnare här)

Äntligen måndag!

Bye bye baby

I dag åker Haggan till varma utlandet och jag blir kvar i låtsasvinter a la stockholm.

Den här bloggmallen är förövrigt alldeles för romantisk! Jag vet inte om jag kan stå för den, eller så måste jag skriva många fula ord för att väga upp. Jävla helvetes horkukapa! (till exempel)

Det är en dag i morgon också

Idag var det en främmande man på min arbetsplats. Han sa alla saker jag brukar säga, med skillnaden att när han sa dem så lyssnade alla. Jag dog inombords av frustration. Sen avbröt jag honom och fyllde i de luckor han lämnat efter sig. Och se! Han kallade mig för smart och utbildad och plötsligt kunde de inte ignorera mig längre. Om man bortser från att chefen (ordlöst) lämnade rummet när jag pratade.

Jag sökte nytt jobb i dag förresten.

Har för övrigt en sån där dag då jag tror att alla vill ha mig. Det vanliga är annars att jag mest får känslan av att män med invandrarbakgrund (typ pappan i Jalla Jalla) i 50-årsåldern vill ha mig (särskilt på pendeltågsperronger!), men det kan ju såklart bero på deras öppna sätt att visa uppskattning.

Idag tror jag dock att alla – ALLA – vill ha mig, inklusive den 56-åriga kvinnan i receptionen. Nyss, när en kollega sa: ”jag väntar på dig, jessica”, så trodde jag alltså inte att detta betydde: ”ring det där samtalet du skulle ringa så pratar vi jobb efteråt, utan: ”Jag väntar på att du ska göra slut med in pojkvän så vi kan hooka upp och skaffa barn ihop”. Det var svårt att svara ett neutralt: ”visst, vi säger så”, men jag tror att det gick.

Och: om jag i morgon vaknade som Strindberg skulle jag då, helt utan ironi, uppskatta en ståtlig mustasch? Jag känner ibland en djup skepsis till ansiktsbehåring av denna art, även om den varit på var mans läpp under 2000-talet. Visst är den snygg i vissa illustrationer, på män i randiga baddräkter/brottardräkter och på tyngdlyftare, men sen vet jag inte. Orkar inte heller ta ställning till det just nu. Jag, liksom Scarlett, tänker vidare på det i morgon.

Jag tänker på det i morgon.

Min allra käraste hagga

Ibland känner jag galenskapen krypa upp för benet som en insekt eller något annat man kan vifta bort men obehaget

obehaget

finns ju kvar.