menskränkt

Var det en dröm jag hade igår eller satt Nour El-Refai i teve och sa saker som att det göttaste med kvinnligt könshormon är att vi blir så mjuka, snälla, omhändertagande osv? Det måste ha varit ett skämt, inte helt otroligt då människan är komiker. Fast detta var ju doktor Åsa for Gods sake, inte nåt med ”ballar” i titeln.

Eller… är det verkligen så och jag är den sista som får veta det? Oh! Flashbacks från uppväxten: alla visste tydligen att allt som lever på jorden kom till genom nåt spännande som kalls för ”evolutionen” - inte på grund av (som jag fått lära mig) en skäggig gubbes trollstav som svepte över världen i sex dagar och på den sjunde la vi oss i soffan och laddade ner teveserier. Jag var nog 12 när jag hörde det första gången och 19 när jag kunde ta det till mig. Lite som det har varit med mig och Stockholm, stentvättade jeans och kineser alltså.

En annan grej jag såg på teve igår (detta är för din skull haggan, jag förstår att du måste sakna public service något alldeles oerhört): partiledaren för sverigedemokraterna satt i (skämt)programmet ”Debatt” och sa, väldigt indignerat, att han kände sig KRÄNKT över att Sveriges radio spelat in honom när han suttit och dragit rasistiska skämt om somalier och sjungit en låt om hur bra det var att Olof Palme blev skjuten. Där har vi för övrigt ett ord som verkligen förskjutits från sin ursprungliga betydelse, alla är ju så fucking kränkta hela tiden. Det sjuka var att han fick säga det utan att hela studiopubliken brast ut i gapskratt (vilket jag gjorde hemma i soffan, ett mycket gutturalt grislikt ljud som uppenbarar sig när jag tror att jag är ensam och mitt hår börjar bli riktigt skitigt). Jag undrar om samma sak kunnat funka för typ Reinfeldt om han under en privat middag lutat sig mot sin bordgranne och med ett skälmskt leende väst att ”den där förintelsen, är inte det lite av en urban myth”, blivit inspelad och sen inför typ KU eller Janne Josefsson vrålat: jag är så KRÄNKT av det här! (judarna ba: oj, vad tråkigt, stackars!)

Men tillbaka till fitthormonerna: förutom att det känns onödigt deterministiskt att påstå att en kvinna är naturligt lämpad till att jobba som vårdbiträde och ta ut hela föräldraledigheten medan mannen gör karriär och spelar golf, har jag så svårt att ta det till mig för jag KAN INTE IDENTIFIERA MIG! Jag blir obekväm runt barn, städar bara när dammråttorna börjat fungera som flyktingbåtar för silverfiskar och hatar ordet ”tjejmiddag”. Jag har en fitta, jag får mens och har en kropp som kan klämma ut en unge eller två, räcker inte det för att jag få kalla mig kvinna?