Julen Djävulen Jennie Nordenstam

Det har varit jul. Och nyår. För tillfället pågår tydligen ytterligare en helg av något slag, men eftersom den inte är sammankopplad med bisarra mängder mat, sprit eller presenter så är det väl knappast någon som bryr sig. Allt har i alla fall gått bra, endast ett familjegräl inträffade, det gick till ungefär såhär:

Jag: har ni sett den där spanska filmen, barnhemmet? Den är ganska spännande och bra, har vunnit lite priser och så vidare.
Pappa: Usch, det är djävulens film.
Jag: Eh nej, det tror jag inte.
Pappa: jo, det har jag läst, den är ond, du ska inte se onda filmer.
Jag: Säger du som lät mig se dödligt vapen när jag var typ 7 år gammal. Och var har du läst att djävulen har egna filmer?
Pappa: Den är ond säger jag, håll käften! (stormar ut ut rummet. Lillebror stirrar tomt framför sig. Jag känner förvirring, ilska och sorg)

Men sen blev allt bra, pappa och jag kom överens om att djävulen sällan producerar film och vi firade en vacker och stämningsfylld jul med tindrande (läs sockerhöga och materialistiska) barn, utan onda makter eller föräldralösa spanska glin inblandade.

Väl hemkommen i Stockholm gjorde jag spännande saker som att städa hela garderoben, vilket eventuellt fått mig tro att jag är en sådan där person som luktar gott! Detta blev slutsatsen efter att ha sniffat på ungefär fem stickade tröjor, fyra linnen och några t-shirts. Alla plagg hade använts sedan tvätt, de luktade för övrigt inte tvätmedel alls utan något annat. Det kändes väldigt främmande och jag blev mäkta förvånad, jag har aldrig sett på mig som en väldoftande människa, det var ju Jennie Nordenstam i högstadiet (hon med brösten och killarna) som stod för den rollen. Varje dag i bussen kände jag det, liksom i omklädningsrummet efter gympan och ibland om vi hamnade bredvid varandra i matkön. Jag å andra sidan var glad om jag inte luktade sur tvätt, svett eller gammal garderob.

Empiriska studier pekar nu i alla fall mot att jag är en så kallad fräsching, men min skepsis är ännu för stor för att jag ska våga dra några säkra slutsatser. Först måste jag exempelvis, på vetenskaplig väg, utesluta möjligheten att Jennie Nordenstam bott i min garderob senaste året, eller att jag egentligen inte är jag. Ett digert forskningsprojekt ligger framför mig nu.